Meddelande till bilisten som tutade

Förlåt, jag ångrar verkligen att jag kallade dig för "gubbjävel" men jag var så frustrerad. Jag förstår att du inte menade något illa när du trycke på tutan och höjde din näve, så klart skulle jag varit tydligare med att jag skulle svänga till vänster. Det måste ju ha varit otroligt svårt för dig att se att jag faktiskt sträckte ut min arm i tre sekunder och att jag vinklade mitt hjul åt vänster. Vad vet jag, du kanske tittade åt ett annat håll när jag gjorde mitt tecken. Om jag hade haft möjlighet hade jag installerat en blinkers på min cykel så att du hade kunnat se att jag skulle svänga, det är ju svårt att bara se en arm som viftar. Men du förstå, jag trodde ju faktiskt att du skulle stanna där på linje eftersom du hade väjningsplikt men det är klart, eftersom du inte såg några andra bilar så kände du väl att det gick bra att köra. Och så var jag plötsligt där, framför bilen och du var tvungen att slänga dig på tutan och höja näven så att jag förstod att det inte var ditt fel om du körde på mig, att jag fick skylla mig själv att jag inte var tydligare med att jag skulle köra där. Ja, förlåt att jag kallade dig "gubbjävel" men jag blev arg över att du som satt säker i bilen inte förstod hur utsatt jag är på min vinglande cykel och hur hotad jag kände mig när du tutade. Inte ens min hjälm hade jag på mig så vad hade hänt med mig om du hade kört? Du måste förstå, jag menade inte att vara elak, det bara gled ur mig i min rädsla och frustration. Egentligen är inte alls ditt fel att du betedde dig hotfullt, det är inte du som har byggt Malmö på bilens villkor och inte heller är det du som har gjort bilen så trygg och hård att det är lätt att glömma att vi utanför inte har något skydd alls. Fast egentligen spelar det kanske ingen roll att jag kallade dig "gubbjävel", med största sannolikhet hörde du mig inte eftersom du redan hunnit köra iväg innan jag hann reagera.