Enligt forskningsresultat sydsvenskan presenterar så räcker inte idrott i skolan varje dag i kampen mot allt mer överviktiga barn. Visserligen blev inte lika många överviktiga men det var fortfarande många som blev överviktiga trots ansträngningen. Detta tyder på att det finns annat i barnens liv som gör dem tjocka. Kosten och fritidsvanor är enligt forskaren Göran Ejlertsson orsaken till barnens övervikt. Jag kan tro att även stress och press påverkar barnens sätt att bryta ner mat. Synd att den vinkeln inte fanns med i forskningen.
Men det finns ändå fullt med argument för mer idrott i skolan baserat på samma studie - barnen blev kanske inte smalare men uthålligheten och motoriken förbättrades. Forskningen pekade också på att barnen tycker att fysisk förmåga är viktig för livskvalitén. Många barn fick bättre självförtroende av den ökade mängden rörelse. Rektorn på skolan, Staffan Andrée, märkte också av att barnens överskottsenergi försvann och att det således blev lugnare i klassrummet.
Slutsats? För att få lyckligare, uthålligare, nöjdare, smidigare och en aning smalare barn - ge dem mer rörelse på schemat! Låt Fp införa mer skolidrott istället för striktare regler. Det verkar ge en mätbar effekt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
JAg tror inte att det bara är mängden idrott som påverkar, utan också hur den är utformad. Jag blev avgjort inte av med nån överskottsenergi, eftersom jag ägnade stor del av idrotten åt att känna mig obekväm, och försöka att inte synas, på grund av just bristande självförtroende och motorik. Jag tror inte att idrott i skolan kan ge ungdomar all den träning de behöver. Snarare bör skolidrotten verka för att inspirera unga att röra sig på fritiden. Ta bort alla jobbiga och pressande tävlingsmoment och satsa i stället på att visa nya former av idrott, låt unga människor specialisera sig inom idrotten på det de är intresserade av i stället för att göra sådant som de avskyr. Som i mitt fall bollsporter av alla de slag, och många klasskamraters exempelvis orientering och redskapsgymnastik.
Ja, idrott måste verkligen utformas efter barnets intresse och möjligheter. Idrotten ska stärka barnet, inte som i många fall bryta, ner henne. Jag hatade idrotten fram till jag började på gymnasiet, där jag fick gå i en specialgrupp - vi skulle bara nå upp till G. Plötsligt blev det kul eftersom vi alltid fick själva bestämma vad vi ville göra. Dessutom saknades tävlingsmomentet, vi var fem-sex stycken som var ungefär lika "dåliga". Plötsligt var det viktiga hur vi presterade i förhållande till oss själva, inte i jämförelse med våra klasskamrater.
Skicka en kommentar